Den omvända ålderismen

Händer på en gammal människa

BIld av Sabine van Erp från Pixabay

2021-05-07

Utlysningen om att skriva ett kapitel i en antologi på temat ålderism fångade oss och vi funderade på hur vi skulle göra för att få fram en intressant vinkling på ålderismen här. Valet blev personer i ålder 100 – 105 år och att se på ålderismen kring de med extra hög ålder i stället för att som vanligt se den utifrån en stigande ålder, alltså omvänt.

Vårt fokus var att se till den höjning i status som tillskrivs hundraåringar och vidare att detta verkade vara en slags prestation att uppnå denna höga ålder. Kring starten på vårt arbete fanns också en annan historia, nämligen den om en publicerad artikel i The Guardian 2019 och som handlade om teorin kring världens äldsta kvinna Jeanne Calment som blev 122 år. Även hon fascinerad av att uppnå hög ålder.

Att ålderism existerar vet vi idag, att vi ser på ålder med ofta negativ inställning, men vid en ålder av hundra år händer något med vår inställning till ålder. Hundraårsåldern väcker nyfikenhet och förundran, att de som uppnått denna ålder skulle hålla på någon slags hemlighet till hur det är möjligt att uppnå en så hög ålder som människa. Det väcker även extra omtanke och väcker moralen omkring vad som är accepterad att råka ut för då man är en person hundra år och över.

I det fortsatta arbetet med att läsa och välja ut relevant material från tidningarna för analys kom det fram att hundraåringarna ofta beskrevs som ungdomliga, pigga och även superpigga och att deras vardagsaktiviteter var bedrifter att uppnå, detta gör att de hamnar i ett speciellt fack för andra människor i samhället. I artiklarna som handlade om hundraåringarnas firande av födelsedag fanns ofta frågan till dem om hur man som människa uppnår hundraårsåldern;

”Men vad har du gjort för att bli så gammal? Vad är hemligheten?"

Fanns det nåt hemligt recept må tro? I så fall så skulle vi gärna vilja veta detta… Hundraåringarna uppmärksammades alltså ofta för att fira den otroliga åldern, det ger ju ett visst nyhetsintresse också så klart. Firande var även ofrivilligt till viss del, att då man tidigare varit med i tidningen flera gånger innan så tyckte personen själv att nu vill jag inte vara med igen. Det kom också fram att när personer hundra år och över drabbats av olyckor och elände av olika slag som rån var omtanken om dem väldigt tydlig. Att orättvisor absolut inte skulle behöva hända en person i den åldern som egentligen är värd extra hänsyn och omsorg just på grund av ålder, den moraliska betydelsen blev tydlig här. Likaså att bli tagen för att vara ett litet barn i olika dataregister vilket gjorde att de då fick inbjudan från till exempel biblioteket för att komma och hämta en bok, eller fick inbjudan till att starta förskolan. Att bli tagen för att vara ett litet barn i stället för vuxen person upplevdes däremot inte så uppseendeväckande utan mest något som var så enormt tokigt att det i stället övergick till en lustighet i stället.

Med koppling till teorin om socialkonstruktionism och hur vår verklighet skapas i människans sociala processer i samhället kan tidningarnas framställning av hundraåringarna granskas. De blir här en medkonstruktör av hur hundraåringarna kommer att framställas samt även kring vilka som kommer att väljas ut för publicering. Men även här vilka hundraåringar som inte väljs ut för intervju eller publicering. Men hur vi beskriver och omtalar människor hundra år och över visar på just begreppens betydelse här, och att nya begrepp uppstår när vi närmar oss en ålder av hundra år och över och som kan kopplas ihop med ålderismen. Vi menar här de superlativ som hundraåringarna ofta beskrivs med som superpigga och ungdomliga.

Nya begrepp som kan hjälpa till att förstå och diskutera vidare ålder och status kring hundraårsåldern framöver.

Det fanns en slags omhuldande av hundraåringarna och personer i ålder strax över det. Men i stort så handlar detta omhuldande om att en negativ syn på åldrande inte utmanas, även om hundraåringarna placeras i ett speciellt fack. Att vara hundra år och över innebär ändå på något sätt att det ”vanliga” åldrandet döljs. Åldrande betyder i många fall att livet tar sig andra uttryck hälsomässigt och så vidare, men i mycket hög ålder får detta stå tillbaka och i stället lyfts betydelsen av hög ålder fram som en bedrift i samhället med fokus på den ofta pigga hundraåringen. Vilket gör det möjligt för yngre att kunna tänka sig bort från sjukdom och elände kopplat till hundraårsåldern. I alla tider har människor varit fascinerade av att kunna uppnå en hög ålder, och hundraåringarna kan ses som modeller för det goda åldrandet, att bevara sin ungdom livet ut.

Jeanne Calment

Jeanne Calment 1996

Åter till Jeanne Calment som blev 122 år. Den artikel som publicerades i The Guardian 2019 påstod nämligen att kvinnan som blev 122 år i själva verket skulle vara Jeanne Calments dotter Yvonne. Denna skulle vid mammans bortgång då ha tagit mammans identitet och fortsatt leva som henne resten av sitt liv. Att dessa uppgifter nu kommit har att göra med att en forskare startat efterforskningar kring de motsägelsefullheter som tycktes finnas kring historien och Calments identitet. Vad hög ålder betyder kan också ses genom de protester som kom från den by i Frankrike där Calment bodde, de menade givetvis att historien som forskaren kommit fram till inte stämde, de ville givetvis behålla uppmärksamheten i behåll kring att världens äldsta kvinna bodde i byn, och ville inte bli ifrågasatta. Historien om Jeanne Calment fortsätter vara omtvistad, men den tillför människans fascination av och kring att uppnå en ålder av 100 år och över.

Mer läsning

Perspektiv på ålderism - en antologi där bloggförfattarna bidrar med kapitlet "Omvänd ålderism? Gestaltningar av 100-åringar i svenska tidningar"

Författare

Joy Torgé
Universitetslektor
joy.torge@ju.se

Institutet för gerontologi

Visa alla mina bloggposter

Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.