Nytt forskningsprojekt om seniorer i folkhögskolan
Flera folkhögskolor har speciella kurser för seniorer, där personer som har gått i pension kan lära sig mer om allt från poesi till naturkunskap eller språk. Nu pågår ett forskningsprojekt för att ta reda på vad det är som lockar och vad de får med sig därifrån.
Martin Hugo och Joel Hedegaard publicerade under våren den uppmärksammade rapporten Folkhögskolan som inkluderande miljö för deltagare med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, tillsammans med Cecilia Bjursell. Där beskriver de hur och varför folkhögskolans unika miljö fungerar för en grupp människor som i stor utsträckning har en historia med skolmisslyckanden bakom sig. Martin Hugo och Joel Hedegaard fortsätter sitt arbete med folkhögskolan, fast i sitt pågående projekt tittar de i stället på vad den ger för äldre deltagare.
En av tankarna från början var att i första hand fokusera på äldre män som gick någon kurs på folkhögskolan, bland annat eftersom Joel Hedegaard i sin forskning om Men’s Shed har beskrivit hur den gruppen är underrepresenterade i utbildning och folkbildning men överrepresenterade när det gäller ohälsa. Just det faktum att få äldre män deltar i någon form av organiserat lärande gjorde dock att de fick ändra sina planer, det fanns helt enkelt inte tillräckligt många att intervjua.
En vitamininjektion
Under våren påbörjade de arbetet med fokusgruppsintervjuer med personer som deltar på folkhögskolans seniorkurser. Arbetet ska fortsätta under hösten men Joel Hedegaard berättar att de redan nu har fått in mycket intressant information som kommer att kunna användas bland annat i analyser med avseende på genus och nyttan av det lärande som har ägt rum.
Deltagarna berättar till exempel att det har vitaliserat deras relation med sin respektive, gett nya samtalsämnen och berikat deras sociala liv.
– Många har nämnt att deras möjligheter att agera som någon slags extralärare ökar. Det är det många som har berättat om, att det känns bra att kunna berätta och förklara och lära ut till sina barnbarn, säger Joel Hedegaard.
Ämnet på seniorkurserna varierar, men flera berättar att det gett dem en annan syn på livet. Som till exempel efter en kurs i akvarellmålning.
– De har pratat om hur de har börjat se på den fysiska världen på ett lite annat sätt. Nu har ju himlen blivit så mycket mer intressant. Det har öppnats nya dörrar.
Lärande mellan generationer och kulturer
Seniorerna berikar och berikas även av folkhögskolans mångfald. Joel Hedegaard återberättar vad en äldre man sa om sin tid på folkhögskolan.
– Det viktigaste lärandet som hade skett för honom det var tolerans. Här möter man så många olika människor, som befinner sig i så många olika livssituationer, så det går inte att bli något annat är ödmjuk.
Deltagarna som intervjuas är alla pensionärer, den äldsta hittills har varit 94 år medan de flesta är mellan 70 och 80 år. Och de flesta är kvinnor, som enligt Joel Hedegaard har ett enormt engagemang för kurserna och innehållet som ju inom folkhögskolan är deltagarstyrt.
– De brann för solidaritet, jämlikhet och jämställdhet. De har ju skrikit sig hesa vid det här laget, de här damerna, då de har skrikit sedan början på 60-talet. Men de skriker än.
En innehållsrik vardag
Behovet av att fortfarande vara relevant lyser klart. Ett försök att få pensionärslivet att lite grand påminna om arbetslivet. Åtminstone de positiva delarna med struktur och ansvar, men däremot utan prestationskrav.
– Visst är de äldre rent åldersmässigt men de känns ju inte äldre i sinnet, säger Joel Hedegaard, som hoppas att han och Martin Hugo kan få medel för att fortsätta studera den här gruppen framöver.
Han menar att samhället skulle ha nytta av att veta mer om den som väljer att läsa på folkhögskola efter pensionen, och satsa på att fler skulle kunna göra det.
– Om lärande och bildning genererar ett ökat välbefinnande, och välbefinnande kan ju in sin tur påverka den fysiska hälsan, så tycker jag att det är en alldeles utmärkt folkhälsoinsats, säger han.
Sara Bref
