Barnskötarnas resa till förskollärare
Ett sätt för en kommun att kunna hitta fler förskollärare är att uppmuntra duktiga barnskötare att läsa vidare. Om man kan arbeta kvar på sin arbetsplats samtidigt som man studerar är det fler som har möjlighet att få in några års högskolestudier i sitt livspussel.
Susanna Anderstaf på Jönköping University går snart in på sitt femtonde år som lärare på den här typen av utbildning och hon älskar mötet med deltagarna, samspelet med gruppen och inblicken i deras verksamheter.
– Det är inte bara det att vi ger, de ger oss så mycket tillbaka, säger hon.
Susanna Anderstaf. Foto: Patrik Svedberg.
Det hela började 2004. Då drog Jönköping University igång en utbildning som riktade sig till barnskötare som hade arbetat mer än fem år i förskolan i kommunerna runt Jönköping. Lidingö kommun blev snart intresserade och köpte hela konceptet rakt av. Då läste deltagarna på omkring 70 procents fart och klarade av sin utbildning till förskollärare på 4,5 år. Till dags dato är det några hundra som har gått igenom utbildningen och därmed kan titulera sig förskollärare, med en strålande arbetsmarknad som följd.
– Gruppen som sådan är en grupp som ofta inte riktigt känt att de har en given plats på en högskola, säger Susanna Anderstaf om alla de barnskötare som passerat under åren.
Det finns ofta en stor respekt för högskolan som institution. En examen kan ses som ett oöverstigligt berg. En högskoleutbildning kan också ge många fler effekter än det man först tänker på, det rent yrkesmässiga. Utbildningen kan förändra ens sätt att se på världen, ge en annan position i samhället och ibland även i familjen. Det är en förändring som inte alltid går smärtfritt. Susanna Anderstaf reflekterar över det innan hon sätter igång en ny grupp. Ansvaret och ovissheten om vad hon sätter igång för processer hos deltagarna. Och det häftiga i att få vara en del av den resan.
– Den här stoltheten som många av de här deltagarna visar och den här känslan av att växa både som människa och i sin profession. Det är för mig en väldigt viktig sak, säger hon.
Det gör ont när knoppar brister
Men få av deltagarna tänker på sådana följder när utbildningen drar igång. En av utmaningarna i början är att få de rutinerade barnskötarna, som har mycket kunnande och erfarenhet med sig, att ställa om från att vilja bevisa att de kan till att öppna sig för nya sätt att se på saker.
– De kommer till oss och tänker att de ska bli någonting som de redan har varit.
Även om deltagarna själva har valt att läsa kan en del rent av vara skeptiska.
– Det finns ett visst motstånd mot som också är väldigt spännande för mig som lärare, säger Susanna Anderstaf.
Ett moment som har varit särskilt ifrågasatt är när de ska byta arbetsplats med varandra under sex veckor. Det möter ofta hårt motstånd men ger ett mervärde till utbildningen och en möjlighet för blivande förskollärare att se arbetet på en annan förskola, med helt andra förutsättningar. Både i Norrköping, där deltagarna snart tar examen, och i Göteborg, som startade sin först kull kopplad till Jönköping University för ett år sedan, finns det problem med segregation. På vissa förskolor är en stor del av både barn och personal utrikesfödda medan förskolor i andra områden nästan bara har barn och vuxna med svenska som modersmål. Under perioden där man byter arbetsplats matchas deltagarna mot en förskola i ett område som skiljer sig mot det där de arbetar till vardags.
Gruppen som sådan ger också oerhört mycket, både till varandra och till Susanna Anderstaf som lärarutbildare. Eftersom alla deltagare yrkesarbetar samtidigt, och många har familj och barn, så blir studierna också en form av egentid. Ett andningshål. Flera engagerar sig i olika sociala projekt, till exempel flyktingfrågan, och bildar nya nätverk med sina kurskamrater.
– Många av dem har blivit förskolechefer och en del jobbar politiskt. Jag är så oerhört stolt över dem, säger Susanna Anderstaf.
Späckat schema
Gruppen i Norrköping läser på helfart. De är klara efter nyår och har då läst i 3,5 år och samtidigt arbetat 60-80 procent.
– Det har inte varit bra med facit i hand, säger hon och menar att det upplägg som kommunen har valt, med studier på heltid, har varit väldigt tufft för deltagarna.
Men modellen där man arbetar kvar på sin förskola under utbildningen har flera fördelar. Hela arbetsplatsen involveras genom att den som studerar till exempel berättar om sina uppgifter eller redovisar något arbete som en poster. Man tittar på sin egen verksamhet kopplat till olika delar av utbildningen vilket blir en väldig styrka.
– Det som vi läser om, det appliceras ju dagen efter.
Bristen på förskollärare gör att efterfrågan på Jönköping Universitys utbildning är stor. De får nu tacka nej till kommuner som hör av sig.
– Vi har inte folk. Jag hade kunnat säga ja till alla, säger Susanna Anderstaf som lovordar ”sina” deltagare.
– Jag hade velat göra en bok om de här deltagarna för många av dem har gjort en så fantastisk resa, säger hon.
De runt 50 deltagarna i Göteborg har några år kvar innan de är färdiga förskollärare men i Norrköping ser man målsnöret.
– Jag kommer att sakna dem så oerhört mycket, säger Susanna Anderstaf.
Hon skrattar och säger att hon samtidigt inte tror att deras främsta tanke när de slutar är att de kommer att sakna sin lärare. Lättnaden över att nu ”bara” behöva jobba blandat med en stolthet över att vara färdig förskollärare är förmodligen den känsla som är mest framträdande.
Sara Bref
